Nyheter och övrigt
2006-03-03 
Erik Håkas sonson Gunnar Hedenvind skriver och berättar: Erik Håka organiserade slädforor till och från Sollefteå och även över till Trondheim. Enligt Gustav kunde det vara upp till femton-tjugo slädar med diverse varor. På vissa sträckor övernattade man i slädarna. Måste ha varit ett slitsamt liv för människor och djur. Men man visste ju inget annat än att slita ont. Så det gjorde man. Det var ju vad man var till för.

Han hade även lite handelsbod med ett sortiment som säkerligen inte
inbjöd till "shopping".

Gustav Hedenvind-Erikssons son Gunnar Hedenvind skriver och berättar vidare:
En historia som kanske kan ingå i bakgrundsmaterialet: När min far föddes den 17 maj 1880 var det bråda dagar i jordbruket. Pojken skulle emellertid kristnas så fort som möjligt "så int n'Gammelerk sku täg'n". Det var en mils rodd längs Flåsjön från Gubbhögen till Alanäs kyrka, så detta dop skulle komma att ta sin rundliga tid. En samekvinna anlitades för uppdraget och fick en lapp med namnet med sig. Hon hade vanan att sätta H framför vokal - enligt okontrollerad uppgift typiskt för sydsamiskan. Framme i kyrkan hade minneslappen försvunnit i kjolflikarnas mångfald så hon fick försöka dra sig till minnes... Av det tänkta Gustav Edvin blev således Gustav Hedvin, ett namn gossen sedermera fick lida smälek för. Det liknade ju flicknamnet Hedvig, oh fasa! Så pojken ansade namnet lite här och där. Och det blev ju ett riktigt bra efternamn - tycker vi som bär det.

Gunnar Hedenvind fortsätter:
Får jag även dra en liten självupplevd historia: Skulle fara och fiska i ett arrendevatten i Hotagsfjällen 1956-1957. Tåg från Sthlm, postdiligens från Östersund till Laxsjön eller Laxviken med rast i Föllinge.Åt väl någon smörgås på Gästgiveriet. Framme med bussen skulle jag betala för färden. Sökte i alla fickor efter mina två tior. Försvunna! Tog fram min postsparbanksbok med något ynkligt saldo och tyckte att chauffören kunde väl ta den i pant tills vi kunde göra upp på tillbakaresan. Misstroget bläddrade han i den och fick se namnet. Utbrast: "Men du är ju n'Hedenvind. Vi är ju släkt! Då ska du int betaal nå." Och så redogjorde han för släktskapet omsorgsfullt och länge. Och övriga passagerare deltog i vad den eller den hette, vilka kusiner som hade föräldrar som bodde där eller där! Så glasklart för dem som levde där i glesbygden men helt förvirrande för mig. Till saken hör att på returresan i Föllinge kom gästgiverskan ut på tunet och överlämnade mina tior. "Du taffte dom sist du var här".
Med hälsning Gunnar Hedenvind

Erik Håkas sonson Torkel Hedenvind skriver och berättar:
Erik Håka åtog sig drivningar, dvs han var ansvarig för att en viss areal eller antal kbm avverkades och hade då många människor anställda för vilka han hade ett visst ansvar. Han drev också ett marketenteri för de anställda, och som Gunnar tidigare skrivit så var det ju ingen "shop" precis!!!!

Marknadsresorna? Jag tror inte att de gick till Trondheim men på våren till Levanger vid kusten, på hösten (kyndelsmäss) gick de till Sollefteå. De senare var ett begrepp för vår far Gustav Hedenvind, "Solleftemarknaden". Erik Håka var också känd för sitt våldsamma humör. Gustav berättade om en kall vinterkväll, jag tror före jul, då Håka kommenderade sonen Gustav att komma med fort somtusan ut, hoppa i släden som var förspänd med en trimmad häst. Så bar det iväg i våldsam fart. vart och varför? Jo han följde spåren efter ett gäng som hade gästat hans marketenteri och stulit ett ankare konjak. De hann upp dem någonstans på Ångermanlandssidan, tror jag, Erik Håka körde upp med sin löddriga häst och körde upp i täten av följet och sa åt sonen Gustav: "Nu håller du hästen". Därefter sprang Håka utefter raden av släddon, välte omkull varje släde, (med handkraft) och tillslut dråsade konjakankaret ut ur en . Han tog det under armen, rusade till släden där sonen Gustav satt och manade på hästen, full fart-och Gustav berättar att gänget sen sköt efter dem, utan att träffa dock, som bekant!!!

Erik Håka som innovatör: Han var en driftig man. Tillsammans med sin son Karl, också han driftig, ville han starta ett sågverk borti Lomtjärnbäcken(lommtjen) utflöde i Flåsjön. Det skulle drivas med en sk. lokomobil, som trots benämningen förefaller ha varit ett stillastående lokomotiv, kraften var ånga. Lokomobilen vägde åtskilliga ton och skulle placeras i exakt våg. Erik Håka och sonen Karl skulle klara av saken. Under arbetets gång blev Erik Håka så ivrig att han måste ta i med sina kroppskrafter för att få något på rätt köl (detta något kanske vägde nåt ton eller två) därvid bröt han sönder sig, hur och på vad sätt vet inte jag men det kanske någon annan vet??? Detta skall ha blivit hans slut.
Med hälsning Torkel Hedenvind.

Se vidare i Släktträd: Erik Håkan Gustavsson 
 
All information och alla fotografier är skyddade av svensk upphovsrättslig lagstiftning

Du som lånar mina släktkort till ansedlar, uppge källan!


Copyright Irma Alexandersson
 
Läs om hur hemsidan använder Cookies
Hemsidan har utgivningsbevis så PUL gäller inte för hemsidan